"Hon vaknar av att hon skrattat i sömnen. Det är ljust ute och solsken. Det strålar på hans ansikte som ser lite yngre ut när han sover; öppnare och mer avslappnat. Hans mun är tryckt mot kudden där det ligger en liten salivfläck. Formad som ett litet hjärta, tänker hon. Under täcket är det varmt och det luktar av deres kroppar. Hon gnider sig mot honom tills han vaknar."
«"Ibland när du tittar in i mina ögon så måste jag titta bort för det känns som om du kan se vad jag tänker."
"Det kan jag också Nu tänker du på min mage, här där det är en liten bulle."
"Nej, jag tänker mig att du är kemist och att jag är dina molekyler, Morrismolekyler. Du försöker gora ett pulver av mig, ett kärlekspulver som du kan skänka till de kärlekslösa."
"Nu tänker du at min hand är sval och skön mot halsen."»
« "Jag vill veta allt du någonsin gjort."
"Du skulle nog inte tycka at det var så intressant."
"Varför har det funnits en tid innan vi träffades? För mig känns det inte så."
"För mig finns det en tid innan. Det är som en gräns, allt bra på ena sidan och allt dåligt på den andra."»
« "Tror du att du skulle vilja vara med mig om du kunde läsa mina tankar?"
"Allt du tänkte på?"
"Ja."
"Jag vet inte riktigt, hur skulle jag kunna veta det?"
"Det kan man inte." »
«"Du måste ta fram det ledsna så att det kan försvinna."
"Men vad ska jag göra? När jag kommer till en viss punkt tar det slut, det blir bara stumt."
"Det gällar att hitta in, det är det som är det svåra. Du lägger ner så mycket energi på att hålla stängt."
"Jag är rädd för att det aldrig ska sluta om jag väl öppnar".»
«"Jag tror inte att varje människa är unik. Om varje människa är unik så är unik ett rätt onödigt ord."
"Tror du inte att värje människa har något som gör just den speciell?"
"Kanske, men i så fall har folk till nittionio procent något som gör dem speciellt tråkiga."
"Och du, är du en av de få människorna som inte är tråkiga?"
"Jag tycker inte att jag är mer uppseendeväckande än någon annan. Skillnaden är att jag har upptäckt att jag inte måste gå runt och låtsas att jag har en personlighet".»
«"När vet man att det är slut?"
"Kanske när man är mer kär i sina minnen än i den man har framför sig."»
«"Du vet den natten vi badade utanför stadshuset?" Hennas ögon tindrar till. Hon pratar mer rakt ut i rummet än just till honom, som om hon mindes högt.
"Ja, vad är det med den?"
"Jag smygtittade på dig när du klädde av dig. Tänkte att Morris han är det enda som lyser i allt det mörka."
"Men det lyste jo tusentals lampor på andra sidan vattnet och borta vid tunnelbanespåren."
"Jag vet, men jag tittade intet åt det hållet."»
Heile boka er slike korte små scener, just som på film. Eigentleg ville eg sitert nesten kvar bidige side i heile boka, men då er det ikkje noko att for de å lese. Og de bør lese, lese om Betty og Morris som "hör ihop som Hennes & Mauritz"
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar